Att fira fyrtioårsdag som en prinsessa med sprutgrädde, Byggare Bob & Kärleksmums ..

Ja då har man liksom passerat krönet, bäst före datum är utgånget och rollatorn är framkörd i garaget - trimmad givetvis, men ändå..
Igår fyllde jag 40 hela år.
Konstigt, skumt och obefogat tycker jag.
Jag är ju samma tjej nu som jag alltid varit - tror jag iallafall och jag är liksom inte riktigt redo att lämna in mitt normala tillstånd av tosseda ideér, annorlunda upptåg och sätta mig tillrätta i stolen och anamma den ultimata vuxenrollen . - så det gör jag helt enkelt inte...Hell No!

Så jädrans farlig eller fab har jag väl aldrig vatt.- men att fylla fyrtio förpliktigar.....

Iallafall så var det min födelsedag - nu bortser vi från åldern tack, och den skulle ju firas lite mer än vanligt. Detta uppdrag tog sig min sambo an och hade förvarnat dagen innan att denna måndag 30 januari 2012 skulle spenderas tillsammans och ej på de normala platserna vid skrivbordet på jobb...

När klockan trudeluttade vid sjutiden på måndagsmorgonen var jag pigg som en lärka och hade väldigt svårt att bli liggande i sängen som jag hade fått order om att göra vilket i sig är helt annorlunda. Jag brukar kunna ligga kvar under täcket helt utan övertalning, hur länge som helst vilken tid på dygnet som det än månde vara..

Efter en evighet på minst fem minuter kommer sambon med en bukett fina spröda vårtulpaner och ett kuvert. I detta fanns dagens schema.

07.30 var frukosten serverad på riktigt gammeldagsvis, iallafall enligt min värld - på samma vis som jag åt frukost med min morfar som liten ohängd unge.
Nybakat franskbröd med massor av räkost som doppades i Earl Grey Tea och sörplades in i munnen. Vi körde en liten variant på detta iallfall, det blev rostat bröd med diverse tillbehör, brasan var tänd och katterna uppförde sig om man bortser från den som åt upp Kalkonskinkan innan vi hunnit ner om trappan..och där mina vänner fick ni förklaringen till varför en brödrost inhandlades..
Dessutom fick jag 12 st blomstercheckar som var och en räcker till en rejäl bukett med favoritblomman Stargazer - en bukett varje månad under ett helt år.

Nästa punkt på schemat skulle ta sin början kl 09.30 då Byggare Bob var inringd. Nu tycker kanske ni att detta är en udda present, och ni ska veta att min sambo funderade länge fram och tillbaka om vad jag egentligen uppskattar mest av allt - ansiktsbehandling, manikyr, spabehandling... - Nope, not in a million years...
Renovera huset -Ohh yessss, we have got ourselves a winner!!

Tyvärr kom han en timme tidigare än vad som var meningen och där stod jag i för stor tshirt, långkallingar - med ett häng som en Gällivaregrabb hade utövat idoldyrkan för och håret i någon form av futuristisk rockabilly frisyr med en halvmeter höjd på luggen där hårstråna inte riktigt hade kommit överens om det var högerläggning eller vänsterläggning denna dagen...men va tusan gjorde det??
Byggare Bob och jag skulle ju konferera om huset och diverse projekt  - inte idka samkväm i salongen - så i tollorna, på med stalljackan och ut i den femton gradiga kylan och sen drog jag i gång - hämningslöst..
Hur skoj som helst!
Med yviga gester, mycket beskrivande ord, blåfrusna läppar och istappar i mitt hår kom vi väl fram till ungefär vad det var de skulle göra - i första skedet...
Lycklig Anna!

Där ungefär vid den tiden hade jag glömt bort de uppmuntrande orden som ett födelsedagskort hade vänligt upplyst mig om att - 1972 uppfanns Tvspel och 1 l mjölk kostade 1.62..
Nu kände jag mig ung och vital igen, kanske lite stelfrusen men vid full vigör - Ready to rumble!

Efter en tuff kamp med det ostyriga håret och annat elände lyckades jag på någotvis uppnå ett uppvisbart yttre för nästa äventyr för dagen.
Lunch på Häckeberga Slott som är beläget vid Genarp. Vilket ställe! Skulle lätt kunna tänka mig att bo där permanent. Mycket gräsytor, välansande bokskogar, fin sjö och vackra byggnader.. Underbart på alla vis.

Maten bestod av fisk med allehanda finessanrättade grönsaker och päremos i nån form av rosfigur - eller nej förlåt, potatispuré med tryffel ska det vara.
Gott var det, oavsett vad man kallar det!

Kaffet med hembakade praliner intogs i salongen, i riktiga Chesterfield läderfåtöljer framför brasan och ett lugn, som jag -  iallafall vad jag kan minnas aldrig har upplevt, infann sig.
Med sober musik på lagom nivå i högtalarna satt jag nersjunken i en väldoftande antik fåtölj, mätt och belåten omgiven av den mest fantasieggande interiör i ett riktigt gammeldags slott.
Jag lovar er, jag hade kunnat sitta där i all evighet och bara vara!

Då halar sambon upp kuvert nummer två.
I detta fanns papper för Hindersprövning, ifyllda av sambon med dennes uppgifter och med dessa i handen fick jag då mitt livs tredje frieri - alla gånger av samma man men denna gången behövde han inte gå ner på knä..har liksom gått igenom den proceduren två gånger innan.. Jag har visserligen svarat ja båda gångerna, men sen har vi liksom inte kommit längre..
Vi kom överens om att åka in till Köpenhamn och köpa nya ringar då våra nuvarande har suttit på plats i 14 år och börjar bli litta sledna.

Sagt och gjort in till Ströget och lite hederligt hygge i det mysiga Köpenhamn.
Nja, kan väl inte säga att det blir så mycket hyggande en skitkall januarikväll, när blåsten viner kring öronen och kylan hugger en i kinderna värre än en rabiessmittad hund.
När vi kom in i värmen hos en juvelerare så visade sig att båda hade fått upp ögonen på en typ av ring som är ganska ny -  i design av Georg Jensen. Vi förklarade så gott vi kunde på brövlig skånskdanska om vilka ringar vi var ute efter och blev visade dessa. Skitsnygga!
Enda smolk i bägaren var väl att de var helt olösliga. Löjligt dyra faktiskt, och inte alls snygga, ganska fula faktiskt och nu när jag tänker på det absolut totalt skitfula.... Absolut! Tänk man hade ju kunnat renovera andra halvan av huset för dom pengarna, eller köpa fler hästar, eller resa jorden runt.

Fem kronor styck.. va, va, va.. vem hade kunnat ana det??

Vad är där egentligen för fel på ringarna i tuggummiautomaterna?
Fantasifulla, färggranna och till bra pris - alternativt får smen i verkstaden på jobb svetsa till något..Gott nock och det är ju inte ringar som binder oss samman här i livet - fast det är ju klart om det blir det senare alternativet så lär man inte kunna förflytta sig några längre avstånd då vår sme inte riktigt har sina kunskaper bland finliret med svetsen..Det är mest maskindetaljer och sånt han håller på med..

Men oavsett om det blev nya ringar eller ej så var det en fantastisk dag, med mycket hjärta, mycket tanke och omtanke.
Jag ville verkligen inte att dagen skulle ta slut och jag skulle absolut inte ha något emot att fira 40 årsdag några gånger till, det var riktigt roligt att bli gammal - eller som min sambo hade antecknat i sin kalender " Anna fyller kärring" - tycker dock att det är roligt att påminna honom om att hur gammal kärring jag än blir är han alltid en nio år äldre gubbe...

Väl hemma igen var det dags för sprutgrädden, vilken hade inhandlats under kvällen innan med ett mer än något halvskumt motiv som lämnade mycket utrymme för fantasi - på gott och ont ... Tillsammans med Kärleksmumset, som också inhandlades vid samma tillfälle komponerades en något annorlunda tårta.
Inte så snygg kanske, men vansinnigt god.

Fattar bara inte vad tusan han envisas med att ha sprutgrädden stående på nattduksbordet för? ;-)

See ya!

Söndagstur i möbelaffären - en sann källa av manlig glädje..

Efter att idag fått styrt undan de vanliga sysslorna på gården med hästar, hus och annat som ska göras en söndag så var det bestämt, eller ja - jag hade bestämt att vi skulle i väg och titta på en ny soffa.
Det är väl kanske inte riktigt det min sambo håller som det främsta helgnöjet, men för husfridens skull följde han med.

Vi begav oss till en butik i EM kedjan och blev ganska omedelbart infångad av en säljare som efter en del överläggningar och en del tillhörande diskussioner av böljande karaktär över vilken klädsel, bentyp, armstödstyp och fan och hans mormortyp fick hon tillräckligt med uppgifter att räkna fram ett pris på den lilla läderskönheten som ska pryda sin plats framför Tvn där det ska sussas som aldrig förr till Nyheterna, Inspector Barnaby och velpottan Linley, men absolut inte till Jill Johnson.
Den typen av soffor som gör det möjligt att falla i sömn vid ett TV framträdande av fröken Johnson finns inte att uppbringa - någonsin, enligt min sambo.

Jag för min del hade kunnat sitta på en spikmatta och sova närhelst Jillan råkade uppenbara sig i burken..
- olika äro våra preferenser..

Vi begav oss på en liten tur runt i affären sålänge, och har ni lagt märke till hur fullständigt disorienterad man alltid blir när man beger sig på vandring i en dylik inrättning.
Det är lite som att gå på Lustiga Huset på Gröna Lund.
Dyrare - men lika yrselframkallande..skillnaden är väl att i ett möbelhus tar det aldrig slut..

Jag blev hopplöst förälskad i en takkrona som var helt ljuvlig - kan väl inte riktigt säga att jag fick med mig sambon i detta känslorus, inte överhuvudtaget faktiskt, så något ljus i vårt hus bidde det inte denna gång.
Ska jobba lite på honom så ska ni se att en vacker dag hänger den förtjusande takkronan och pryder sin plats över bordet som om den aldrig gjort något annat...
Jag har vatt mä förr..

Rätt var det var, när vi går där och fantiserar på vardera håll - jag över min takkrona och sambon över var närmsta utgång är belägen, befinner vi oss vid kassan igen och som av en händelse är vårt soffpris klart..
Oj då!
Det blir minsann inte så mycket sussande i den soffan när allt kommer omkring.
Vi får snarare jobba dag och natt för att kunna ha råd med denna lilla inredningsdetalj...
men fundera ska vi  - om vi inte kan tänka oss något annat alternativ.. - Halmbalar kanske?..

När vi var klara och gick mot utgången stannar sambon helt plötsligt och abrupt till och ett stort leende sprider sig över ansiktet samtidigt som han tittar mot en speciell plats invid dörrarna som leder ut..
Jag kan inte riktigt förstå vad det är som händer och min hjärna börjar arbeta..
Är där någon i närheten som vi känner? , - Nope,
är där någon affisch med Jillan? , - Nope,
är där en löpsedel om att Rögle vunnit SM guld, - Nix..
Jag frågar då vad det är som frambringar ett sådant muntert uttryck i en möbelaffär, med en soffoffert på fickan på en hiskeligt massa pengar, en bister söndagskväll i januari.
Han svarar lika förnöjt-
" Jag fick en flashback...just här på denna platsen"..

Då började verkligen min hjärna bli överhettad..
Hade det skett något av vikt just i denna affären?
Var det här vi förlovade oss? - Nää,
var det här vi träffades? - Nää,
var det här en plats för några lyckliga sammankomster överhuvudtaget? - Nää ,
- inte som jag kunde komma på iallafall..

Men då slog det mig...
Inköp av fyrverkerier.
Året var 1999 och milleniumet skulle firas in.
En av expediterna i Sveas lilla fyrverkibod på just detta stället hade häcken full - inte bokstavligt talat för där var inte mycket som dolde den bakre ytan, utan bildigt talat.
Kön var hur lång som helst, och ingen av de köpsugna männen var intresserad av att handla av de övriga säljarna, som av en händelse var män.
Jag lovar er, utan att överdriva, denna flicka hade absolut inte haft några problem att flyga jorden runt om hon andats in lika mycket helium som hennes bröst hade omfång...

Den nyårsnatten smälldes det extra mycket fyrverkerier runt omkring i trakten och jag kan lova er att det berodde inte på att det var milleniumskifte - orsaken var en helt annan..

See ya!!

Manlighet.. - allt hänger på storleken..!!

Det här med manligt och kvinnligt är något som fascinerat mången mycket visare än undertecknad. Kom idag att tänka på en go kommentar i ämnet som blev sagd av en liten goding, knappt fem år gammal - måhända något lillgammal, men den dolda komiken i uttalandet satt som en smäck - oavsett.

Ni vet hur det är med farsor och söner - det ska traggas om allt möjligt...te.x.
 "Vad säger Schwarzenegger i filmen när han är robot" och ska ungen svara " Hasta La Vista Baby" gärna med någon cool gest som inövats, där en stor dos av sonens tålamod förbrukats.

Våra bekanta hade inte övat in ett skit med sin son varken citat av guvenören eller någon annan filmhjälte.
Det bara kom en dag - helt naturligt.
Jag behöver kanske inte tillägga att de vid detta tillfället bodde i de djupaste skogarna kring Örkelljunga och sonens bästa kompis var bonden på granngården.

När vi en dag var på besök så kom vi av någon anledning in på vad som var manligt och fräckt i den lille pågens ögon, och vi försökte med alla medel locka fram vad det var som var absolut coolast i det manliga gardet enligt denna femåring.
Vi radade upp stidspilot, astronaut, läkare, fotbollsproffs, ja allt man kan tänka sig som rimligtvis, enligt vårt synsätt skulle innebära lite extra hår på bröstet.
Ingenting dög, ingenting var något att komma med och allt var bara glöttigt i hans ögon...

Då helt plötsligt utbrast han
 - " Vill ni veta vad som är redit karrit???"
 och jo, det ville vi ju..
" Jo de e nårr man ska plocka opp bedor i rajnvär mä en forr liden traktor. DE e karrit" och så knep han i hop munnen, stoppade sina små nävar i lommorna och släntade iväg i sina tollor över gårdsplanen - säkert exakt så som han hade sett sin bästis göra på granngården...

Så pågar glöm gym, märkeskläder och sober konversation.
Vill ni imponera på damerna är det bara till att inhandla en liten traktor, plantera lite betor och hoppas på regn.

Karria attribut..

See ya!

Jag funderar...

.. och det är aldrig ett gott tecken.
Det som ockuperar mitt sinne just nu är frågan över vad ni egentligen vill läsa om...
Är det min vardag som lockar (är ni helt tosseda???) eller kanske våra resor (inte så många - men av annorlunda slag.) eller är det galoppens värld som kan tyckas intressant eller vårt rika djurliv här på Sveriges solsida (kattaskrälle, hong o hästakragar)? 

Interagera ett slag med moi.. Ni kan vara anonyma om det är en tröst.. ;)

Var är Clintan när man behöver honom ??

När jag som brukligt beger mig till min externa födokrok, vilket de flesta som handhar hästar måste ha( - hur ska man annars försörja sig liksom ?) kör jag över Söderåsen, vilket oftast bjuder på de mest storslagna naturupplevelser med ståtliga hjortbockar som stajlar med sina horn, rovfåglar som sitter i sin majestät på en gren och bevärdigar mig med en överlägsen blick samt en och annan ekorre som piggt kilar över vägen alltmedan jag står på bromsen och orsakar att " Svenne säljare " i sin Volvo V70 bakom mig får kaffet i knäet och glor samt tutar surt när han passerar mig gärna hyttandes med näven också.
Vi har det ganska småtrevligt således - jag och Svenne, på väg till jobb...
Idag var ett undantag - ett stort undantag, iallafall på returen..

När jag anlänt till jobb var det stora renoveringsdagen och det var stört omöjligt att befinna sig i lokalen då en slipmaskin överröstade det mesta.
Jag måste ha det ganska lugnt för att kunna koncentrera mig - där är liv nog med alla dom rösterna som bor i mitt huvud för jämnan, behöver liksom inte mer kakafoni....
Således tog jag en överambitiös hög av papper under armen och begav mig hemåt för att uträtta dagens värv från hemmets lugna vrå och passerade således åsens ljuvliga natur igen..

Först får jag köra slalom mellan alla överkörda pjoddar som tydligen inte hunnit undan då de haft Finkarnas världskonferens mitt på körbanan och en terrorbilist körde mitt in i klungan...
och då plötsligt, mitt på vägen står den.
- En illa åtgången skabberäv.. som står och äter på pjoddkadaverna.

För en sekund möttes våra ögon och jag förnimmade hans olycka över den infernaliska klåda som hemsökt honom och samtidigt en lycka över att ha hittat något att nära sin utmärglade kropp med... och jag blev med ens så ledsen.
Denna stackare - så totalt dödsdömd och så lätt det hade varit att rädda honom ...

Tanken att stanna och försöka fånga honom springer genom mitt huvud, men vis av erfarenhet vet jag att detta är inte lönt.
Det går inte - hur sjuk han än är kan jag aldrig springa ikapp. Jag hade visserligen inte kunnat springa ikapp en trebent igelkott men det är väl en annan historia..

I den stunden önskar jag att jag hade varit den gode Clintan och hade kunnat dra min Colt revolver, tryckt av ett skott och gjort den lille killen hans livs tjänst..
Men inte ens det kan jag.

Så jag sätter mig i bilen igen nedslagen och ledsen och tänker på alla katter som jag räddat genom allehanda aktioner, hästar som jag vårdat genom sjukdomar och skador och omhändertagandet av min sambo när han lider av redi karraförkylning och inser hur orättvist livet är.
Jag hade ju plättlätt kunnat rädda denna lilla krabaten också - om han bara låtit mig.. men Moder Natur "calls the shots" och låter vissa blomstra på nytt medan vissa ska vissna ner.
Hon tar och hon ger .. .

Men idag var hon på ett synnerligen uselt PMS humör den jävla kärringen.
Så det blir det min själ ingen sopsortering på detta stället på obestämd tid framåt.
Jag strejkar och utövar civil olydnad mot Moder Natur - ditt elaka stycke och hoppas att du också åker på en släng av rävskabb, vanlig skabb eller ja varför inte flatlöss.
Det kan du gott ha - du liemannens hjälpkärring!!

Modern Natur
- hanging with the wrong crowd..

Ahhh duu - hur fan ser du ut??

I den här outfitten hade man inte haft något emot att uppenbara sig i stallet med..

Ridsport har i dagens samhälle fått en stämpel av snobbsport.
Jag vet inte riktigt var denna uppfattningen egentligen har sin upprinnelse. Det är tvivelsutan så att ingen av etikettmakarna kan ha besökt mig på Kagelösa Backe.
Efter fem minuter i stallet ser jag ut som en blandning mellan neanderthalare som upptäckt en gyttjepöl för första gången och Johnny Rotten efter en helnatt på Londons punkklubbar.

Min funderan över min otillräcklighet i snygghetsfacket uppkom då jag i godan ro satt och tittade ut genom fönstret en sagolik vacker morgon då rimfrosten låg så grann på träden och solen lyste så uppmuntrande.
Då, på grusvägen utanför huset kom ett ekipage skrittande. Hästen var stilig och stylad med dyrt ländtäcke - sånt syns och välsmord läderutrustning. Ryttaren satt i snygg mössa, med håret utsläppt i perfekt ordning över ryggen i den senaste Kingsland jackan (à 4.000:-), matchande välsittande ridbyxor och snyggt åtsmitande läderstövlar.

I mitt stilla sinne hoppades jag på att hon skulle se ut som en häxa när hon vände sig om.... men icke lyssnade någon högre makt på mig denna gången hellre utan hon hade perfekt lagd makeup, med perfekt målade läppar, mascara som satt på ögonfransarna och inte på kinderna som den brukar på mig vilket får mig att se ut som en panda, samt stilfull lagom fräsch brun ton i hyn.
Vad gör dessa människor för att alltid se så respektabla och kyligt eleganta ut? Rullar dom in sig i plastfolie innan de går in i stallet eller?

men outfitten blir oftast något i den här stilen...

Jag har verkligen provat och försökt att se något så när respektabel ut - går icke! Det är alltid någon kärvänlig mule som ska ge en puss - över hela ansiktet.
Denna säsongen har vi dock tagit ett steg i rätt riktning - plånboken skriker - men det kostar som bekant att ligga på topp.
Vi har tvingats till spån som strömedel i våra boxar, innan hade vi torv och det var ju en helt separat historia det, när vi snackar att upprätthålla värdighet, grace och ett tilltalande yttre.
Det var stört omöjligt!
Torvdamm är en osannolikt lättflygande substans..

Någon spray on tan var aldrig nödvändig när man befunnit sig i stallet i några sekunder.
En synnerligen grundlig brun utan sol behandling tillhandahölls då man fick gräva ut några skyfflar från örongångar och näsvingar efteråt, och dessutom från alla veck och annat som du inte ens visste fanns..
Det var liksom inte läge att klä sig i något annat än en sopsäck eller möjligtvis en ICA kasse om du ville känns dig lite speciellt sexy and hot...och någon make up behövde aldrig läggas.
Det sköttes på naturlig väg - kanske inte alltid på traditionellt vis men med torv i olika lager, hederlig gammal pälslera och ett o annat spindelväv -  men lite nydanande skadar väl aldrig och miljötänk ligger ju i tiden!?

Han har stil, grace och
 en jädrans ful mössa.

Jag vet ärligt inte riktigt vad det är som ligger till grund för min totala stilkollaps så fort jag närmar mig ett stall. Det kan ha något att göra med att man i unga år blev tvingad att bära de sk. Stenmarksmössorna - offentligt. Jag försökte på alla vis gör processen kort med dom, genom att dränka dom, elda upp dom eller helt enkelt stoppa dom i en papperskorg på byn.
Detta hjälpte föga då min moder alltid hade en ny på lut..

Men vilja om förbättring finns, så kanske en dag får ni se mig i en high class, drop dead beautiful utstyrsel som får er att tappa hakan - men hoppas inte för mycket.

Mina Graninge vinterstövlar från -94 är synnerligen sköna och välingångna, jeansen sitter som bäst- alltid och någon ny hjälm investerar jag inte i då jag snart fyller 40 och enligt en väl insatt madam i sporten - Kyra Kyrklund så behöver inte kärringar någon hjälm när de passerar detta magiska åldertal. De landar naturligt via åldersgravitationen alltid på rumpan...

See ya!

å så den sablans torven i örat....

I goda vänners lag - åsse Johnny Cash...

Spenderade gårdagskvällen bland mycket goda vänner och inmundigade en sagolik middag, inte alls av den kalibern jag är van vid i min matlagning, med diverse oigenkännbara ingredienser, sega ägg och sånt skit.

Detta var topnotch, high class -  så bra att även Jean Luis på den franska restaurangen jag slank in på förra helgen hade gått i omedelbar spinn och uttryckt sig med allehanda  ouö, mörci bekopp, tjadorebel, ekselentt, trös bjän och andra metropolitanska uttryck.

Vi gjorde så gott vi kunde i det utrikiska departementet och utbrast i allehanda internationella överväldigande mat termer, som absolut ingen fattade - men det lät för stunden alldeles lysande så vi bräkte på och det enda som stoppade oss, en stund iallafall i vår nyvunna franska vokabulär var den kramp som uppstod i magtrakten när en av pågarna tvunget skulle dela med sig av en liten suspekt historia - som visserligen inträffade inom tidplanen där man får anse att preskriptionstiden är sedan länge utgången- men ändå... jag kan inte riktigt, trots mina snart 40 år i mental mognat få ihop hur fan de tänkte...

Iallfall så tog denna lilla annorlunda begivenhet plats på ett landsortsbadhus där två bästa kompisar skulle släppa loss, lattja lite i bassängerna och visa småungarna hur den ruggiga vattenrutschkanan (åldersgräns 3 år) skulle tas.
Mitt i denna demonstration, ändras ansiktuttrycket till smärre panik hos en av killarna i samma stund som det hörs ett olycksbådande ratschljud från de bakre regionerna på badutstyrseln.
Aj då - de välsittande Speedosarna hade minsann lättat på trycket och delat på sig, lämnandes en icke oansenlig bit av "Grand Canyon" till allmänt beskådande.
Not good! - och vad gör man då?

Vi andra kanske hade fått den lite långsökta idén att be någon hämta en handduk, men inte dessa fritänkande gossarna inte.. De tänkte inte riktigt så.

I stundens pinsamma hetta fick den "hela" kompisen uppdraget att med sin kropp dölja missödet som just inträffat och genom att placera sig tätt inpå - bröst mot rygg så att säga i tät procession gå med den drabbade genom badhallen till omklädningsrummets säkerhet.
Ja det var ju en lysande idé och såg absolut inte alls konstigt ut och definitivt helt straight ut..
Fiffigt!
När skratten runt gårdagens middagsbord lagt sig något, så någon kunde få fram något som kunde liknas vid en mening ställdes då den frågan som alla undrade. " Hur tänkte ni där?"
Genast fyllde ett av barnen kring bordet, utan tillstymmelse till att dra på smilbanden en millimeter i med följande påstående:
 " Jamen det var ju Johnny Cash´s fel"...

Tydligen var detta en sentens som kan förklara all form av tokigheter i världen i en vanlig barnfamilj i Klippantrakten.
Det är Johnny Cash som ligger bakom allt.
Försvunna läxor, tidplaner som spricker, inlärda svordomar, recept fel - allt ligger på Johnny Cash´s samvete.
Det är bara att acceptera! Livets gåtor kan man liksom inte förklara.

Kvällen fortlöpte med diverse utredningar om stort och smått.
Bland annat så redogjordes det för att den allvarliga uppkomna penicillinresistensen i världen egentligen beror på de små jädrans pjoddarna med brutna ben som de på Animal Planet ska rädda i tid och otid..
Andra tunga diskussioner och uppslag som behandlades var:
- Vi ska inom kort bygga ett äldreboende med allehanda faciliteter. Sponsorer tas gärna emot, och ja även boende när den tiden kommer.. kanske..
- En resa till Skottland bör göras - där de som vill ska prova måsavann dagarna i ända och de som inte vill kan ju dricka Coca Cola eller annat mög. Alla ska bo i hängmattor i vår hästbil och de som provat för mycket måsavann får ligga på golvet.
Dessutom ska det kissas i Loch Ness - när vi ändå är där, för att se om vi kan locka fram odjuret..
Ja det i sjön då.. om det nu var någon dam som trodde något annat..
- Och så ska vi på motorcykelsemester i USA.
Två har ju gudbevars MCkort - varav den ena aldrig kört, men vad tusan då. Det finns ju trike. Så ska vi andra sitta i ett gallersläp efter...

Vi skulle tydligen svänga inom Las Vegas också för att spela till oss en bil.. och om inte det lyckas vet vi ju alla vems fel det är
-  Johnny Cash...

See ya!!