För att riktigt fira in denna ljuva vår/sommartid har vi ju här i Sverige, ja kanske på andra ställe också - vad vet jag? en tradition att elda in värmen.
Helgen är, som ni kanske förstår som läst mitt tidigare inlägg en oerhörd höjdpunkt för min sambo.
Han får elda stoooort bål, med publik - eller ja, det gör han ju förjämnan hemma, men denna gången helt legitimt och utan att enbart ha brandkåren som publik.
Det är nämligen så att han har ansvar för "Byabålet" nere på den oerhört internationella fotbollsplanen ett rejält stenkast från vår gård.
Där har byinvånarna under det gångna året samlat ihop ris från diverse trädgårdsprojekt och det kräver bara en endaste tändsticka och lite diesel för att det ska ta sig och brinna hela kvällen lång till min sambos och resten av bybarnens förtjusning.
Denna Valborg var vi dock bjudna till våra trevliga grannar för lite samkväm framför en mer anpassad brasa som arbetades fram under kvällen med gästernas hjälpande händer och anletes svett, då det rensades i skogen samtidigt.
Nytta med nöje så att säga. Sen grillade vi korv, och svedde ögonbryn.
Jag var på plats betydligt tidigare innan min andra hälft kunde komma, han hade ju andra åtagande att utföra. Oron började dock sprida sig lite allmänt över sällskapet då vi hörde på håll, att sirener från både ambulans, brandkår och polis började ljuda.
Vad vi kunde bedöma av ljudavståndet, så skulle det kunna vara fullt möjligt att det var fara å färde precis på lokaliseringen vilken sambon befann sig på.
Jag blev inte ett dugg förvånad och såg framför mig hur hela byn sakta men säkert förvandlades till aska.
Vi fick ta vårt pick och pack och lämna landet, utjagade av en hop upprörda bybor med hötjugor i nävarna och trätofflorna irriterat trummandes mot gruset.
Mitt i min mentala förberedelse för detta troliga scenario av att bli utstött ur byn, kom dock min sambo farandes på vägen vilken alla - tyvärr, på vår lilla sammankomst hade full utsikt över.
Det gick allt vad den gula gigantiska Volvo lastaren kunde rulla, med saftblandarna på taket i fullt sken och med ett konstant tutande.. Han blir lite uppspelt av eld, det lilla livet..
Ni undrar kanske varför han kom i ett sådant fordon ?.. - kan väl bara säga att det är inte alls ovanligt utan snarare en regel när det vankas byabål.
Av någon anledning är det av nöden tvunget att ha en rejält stor lastare med sig när man är fyrmästare i vår by - vete tusan varför,jag frågar inte, jag vill inte veta.
Det grillades och dracks öl och för de som ville dracks det även hålor i kaffet för att kunna fylla detta med kylning - kaffet kan ju vara ganska varmt.
Jag, mitt lilla nöt trodde ju liksom det var meningen med kaffe - men så är således icke fallet,
iallafall inte när det är Valborg och någon har införskaffat en Bag-in-box låda med vodka, som så passande var döpt till Jelzin.
Om det var detta årgångstappade kristallvattens fel eller om det bara blev så, kan jag inte svara på, men oftast när vi grannar träffas så ska det sjungas - tyvärr!
Allt som oftast blir det en speciell låt om en stackars man som har lite otur i livet. Han som sjunger är tandläkare till professionen och från Hishult, så det kanske förklarar en del...
Jag vill inte tänka på hur musikstyckets utformning hade varit om han hade varit från vår by.
Nu hopade sig dock problemen. Vi befann oss utanför täckningsområdet för mobilerna och ingen kunde få fram någon text. Ofattbart nog har ingen lärt sig denna djupa musiktext utantill ännu - trots mycket övande.
Efter en timmes öronplågande för oss som inte druckit håla i kaffet och hälsat på Jeltzin, av varierande egenkomponerade texter på Hishultsvis, så laddades äntligen den riktiga texten hem och alla kunde klämma i när mörkret lade sig över nejden.
Timmen blev sen och jag, som är en rekorderlig kvinna var tvungen att bryta upp för att se till hästarna på gården.
Sambon som vid det laget hade fastnat för en träningsvideo med Eric Prydz - Call on me och svor att den var tagen direkt från ett pass på Friskis och Svettis, stannade kvar och plågade värdfolk och gäster lite mer med förslag till morgongymnastiska övningar.
Jag kan bara säga att om Friskis och Svettis hade varit inblandad i dessa typer av gymnastiska övningar så hade det varit lång kö utanför deras huvudkvarter av motionssugna personer - i huvudsak eller det är nog tryggt att säga - enbart av män.
Vid hans betydligt senare hemfärd var han så vänlig att erbjuda våra allra mest närboende grannar skjuts hem - i lastarskopan och utan vare sig framkörningsavgift eller något "Var god dröj", fick de en ståndsmässig hemfärd ända fram till häcken i tomtgränsen där han tippade av dom.
Så, mina vänner firar vi Valborg i denna lilla och ständigt befolkningsminskande sömniga lantortshåla.
Resten av året är vi ganska normala.
Och förresten, så bildade vi även ett parti under kvällen som av någon anledning fick namnet Mongopartiet där inträdeskravet är att man bor kring bäcken som flyter igenom byn och man måste ha en Stiga Park gräsklippare.
Vår partiblomma är en ananas och vi ska vårtala på Idrottplatsen vid Valborgsfirandet nästa år.
Detta blir ett evenemang som ska missas. Allt vad jag är värd och bilen kan gå !
See ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar